FAN VAD JAG HATAR DEJ !

Lev Med Det !

Du kan inte ens förstå... Hur MYCKET jag HATAR dej ! Jag vill BARA se DEJ DÖD !

För då, hade alla vi andra varit så mycket gladare än vad du kan tänka dej. ALLA andra som inte förstår idag, hade sett med andra ögon hur du funkar.

F ATTA : Att jag INTE vill ha dej i MITT liv ! Det är ingen som säger åt mej vad jag ska tycka eller säga. Även om DU nu tror att de är så! Men jag är faktiskt INTE som jag var innan...att du kunde kontrollera mej, manipulera mej... ALDRIG IGEN, säger jag bara! Du kan komma och säga hur mycket skit du bara vill... för du förstår inte att det är MIN vilja att varken prata eller ha dej i MITT liv längre. Utan du skyller på ALLA andra. Men VÄX UPP & GÅ VIDARE !

Du är en : FITTA ! HORA ! "SNORUNGE" som tror att du är 14, men är 48 som även tror att bara du kan manipulera/kontrolera dom som är i din omgivning... så är ALLT bra. Du bara tänker på dej själv! Men dina 3 barn !? En sån som DU borde inte ha kunnat få barn!

Du gör allt för att få vad du SKA ha, Du gör allt för pengar, Du ser inte vad som kan vara bra för andra utan DEJ SJÄLV! Du kan inte ens förstå hur VIDRIG du är. Du har inte insett hur du funkar eller vad du gör för att förstöra för andra.

Du är en sjuk människa som ENBART tänker på dej själv!

Men de är nåt som jag har förstått nu att det kommer du ALDRIG att göra. För DU förstår INTE !

Du är en sjuk människa, som borde ta hjälp! Men absolut INTE av dina barn, (LÄNGRE) utan en annan VUXEN! Du har alltid försökt att vara en kontrollerande och manipulerande människa... och nu kan du inte kontrolera mej längre och det har KNÄCKT DEJ TOTALT!

Att du bara vågar snacka skit om pappa, till mej ÄR bland det värsta du kan göra! Eftersom jag & min pappa har så mycket bättre relation nu än vad det har varit... pågrund av dej!

Att du och pappa inte kan ha en fungerande relation, det kunde man räckna ut.

Men för oss "barn" så SKA ni BÅDA TVÅ... Så borde ni faktiskt kunna vara vuxna. 

Vilket ni inte är idag och det lär ni inte bli heller.

För DU förstör detta! Du har ALDRIG Varit vuxen och kommer aldrig att kunna bli det heller för att du är SJUK! Men kan INTE INSE DET!

Jag är så jäkla glad över att det blev som det blev för mej...

För då när jag fick min underbara son och kom bort från DEJ och bor själv... har jag insett en massa saker.

Tack vare detta, så har jag öppnat mina ögon... och verkligen förstår!

Även fast att jag är riktigt ledsen över hur saker och ting har blivit för mina bröder, som är pågrund av DEJ!

Så kommer mina bröder alltid finnas varmt i mitt hjärta och det kommer du aldrig att kunna förstöra!

Jag kommer ALDRIG att ge upp, så lev med det jäkla HORA!

Jag vet inte alls hur detta kommer sluta... men just nu känner jag mej rätt förvirrad... Just nu tänker jag som björn Rosenström som han sjunger att:  "han känner åsa & blablabla men känner jag mej själv?"

Tror inte riktigt jag gör det... för jag upptäckte saker hos mej själv igår kväll / natt, som jag aldrig har insett tidigare. & det förklarade en hel del för mej själv... men det är mycket som jag ännu inte förstår och säkert inte heller har förstått med mej själv. 

Jag vet inte vad de är för fel på mej, som sakt... men har i hela mitt liv kännt mej annorlunda... inte som alla andra. & De är väl nåt som jag kan lova att jag är... INTE som alla ANDRA asså!

Men jag har svårt att låta bli att tänka på denna "uppenbarelse" som jag faktiskt fick igår... Jag är enormt förvirrad, känner mej nog allt lite eller rätt mycket tom med... för jag vet inte hur jag ska aggera med detta nu.

Lixom hur ska jag göra det bättre... hur ska jag göra för att ändra det beteénde som jag haft i alla dessa år ?

Detta är juh nåt som bara har varit såhär... i min vardag och har juh trott att jag har gjort rätt... men det har juh bara varit min känsla av stress som inbillat mej... Så va faan ska jag nu göra? Jag VET INTR hur jag ska kunna ändra på det... för de känns som att de inte kommer funka eftersom de handlar om inre stress... den kommer ju inte att bara *POFF* så är de borta...

Är enormt förvirrad !

På fredag så ska jag träffa en läkare och berätta hur det har varit det sissta och att jag är bla såå grymt trött hela tiden och att jag vill genomgå en utredning. Får se vad dom säger... men jag antar att de kommer sluta som de brukar, att INGEN fattar vad jag snackar om... och INTE kommer göra nåt åt det. Vilket som känns piss!

Jag skiter i hur lång tid detta kommer ta med utredningen för jag vill inte leva hela livet ovetande om vad de är för fel på mej... jag vill ta reda på det både för min skull... men även såklart för min son Lucaz skull, finns juh risk för han att känna precis desamma som jag... vill juuu såååå gärna att han ska ha de BÄSTA!!!! För han är VÄRD det!!!!

 ...

Knappt att man känner igen sig själv längre iaf inte på kvällarna...

Jag är ju sååå jäkla utmattad hela tiden... och blir lessen bara sådär vid min jäkla dator... jag fattar de inte?? Jag hatar alla mina jäkla tankar som "måste" snurra runt ihuvudet... är aldrig en lugn stund där inne... Har alltid nåt som jag går runt å tänker på, även när jag INTE vill... men sååå plooffs så kommer nästa... jag orkar inte komma ihåg allt, men de måste jag!  Ja gillar inte alls dehär... känns som att de håller på att bli en förjäkla jobbig vana... att bara vara lessen på kvällen sådär...

Jag vet inte vad jag ska ta mej till med dehär :' (

Jag fattar det verkligen inte... för som de känns i skolan osså så trivs jag riktigt bra... jag har kul & skrattar ofta!

Hemma så äre inte heller nåt som är jobbigt, allting är lungt & jag är lycklig med mina underbara pojkar... så frågan är va fasen de är me mej???

Jag tror när jag tänker på de att jag faktiskt är utmattad... helt slut lixom, ingen energi. + Att man kanske har gått ut för hårt på detta med... men va fan ska ja annars göra? Funkar juh inte att plugga på deltid heller, för då kommer jag ändå inte ha råd att leva...

Men håller detta på länge nu så får jag kolla upp det!

För orkar inte med detta heller... FAN!

Nu sitter jag vid min dator igen... och är så grymt lessen och mår fan skit! Jag orkar inte att behöva kämpa & kämpa men att de aldrig händer nåt positivt frammåt... trodde de skulle kännas bra av mej att plugga igen... men kanske har gått på för hårt på det?

Jag är så grymt utmattad, eller så har jag bara inbillat mej de... men jag har fasen ingen energi fast att jag sovit... känner mej bara trött hela tiden... känner på mej att de inte är nåt som stämme... frågan är bara VAD!!!??

Det jag sitter & är lessen för kan jag inte riktigt förklara... jag mår bara grymt piss!

Men just nu är det mkt som oroar mej... Största biten handlar om pengar, att kunna försörja sig & sin familj... i Maj har jag "sommarlov" och måste faan ha skaffat mej ett sommarjobb... men va fasen ska man söka när de bara finns skit på www.platsbanken.se

För jag hatar att känna så... att jag inte orkar, för jag MÅSTE orka... Lucaz är värd de & mathias med... så har juh massa ångest i mej med som gör mej så lessen som jag är just nu...